Åke Lindqvist föddes den 9 maj 1922 i Opphem nära Rimforsa i Östergötland, och östgöte skulle han förbli hela livet.
Så gick åren och det blev dags att göra värnplikten.Sedan sysslade han med lite av varje. Han och en kamrat startade en blodpuddings-fabrik.
Så gifte han sig med sin Ulla-Britt och 1948 fick de sin första dotter Meta. Då han fick jobb på Melka skjortfabrik och flytten gick till Skövde. Där föddes Anne 1952. Redan 1954 var det dags att flytta igen. Nu till Enköping med anställning på Hettemarks. Sedan har han varit Enköping trogen och kontorsjobbat på Oldviks och andra byggföretag.
Då han gick i pension startade han en egen byggfirma, Vebab. .
Fritiden ägnade han åt familj och vänner. 1978 flyttade familjen från staden till ett hus i Svinnegarn Lundby. Samma år miste han sin hustru Ulla-Britt.
Efter ett antal år hittade han en ny livskamrat, Mika.
1969 flyttade vår familj från Skåne till Enköping. Bland de första vi blev bekanta med här var Åke och hans familj. Det var starten till en livslång vänskap, ett förhållande som på många sätt förgyllt vår tillvaro under årens lopp.
Åke var en vänfast person som månade om sina vänner. Han var social och pratglad och hade lätt för att komma i kontakt med människor, ofta med en humoristisk glimt i ögonen.
Han tyckte om att ha trevligt, gärna med familj och goda vänner nära intill.
Han tyckte också om att resa, både i Sverige och utomlands. Kryssningar på Ålands hav tillhörde favoriterna, hur många sådana han gjort är ingen som vet. Vi var i alla fall med på ett antal.
I Åkes sällskap hade man aldrig tråkigt. Mycket kunde hända som bjöd på munterheter långt efteråt.
Kanske var han inte så praktisk alltid. Han kunde låta gräsklipparen stå och surra på samma ställe medans han stoppade pipan, tittade på allt vackert och lyssnade på fågelsången med ett leende på läpparna – livsnjutaren Åke.
Mika gick bort 1997.
Fortfarande gjorde han sina resor. Många gånger till Linköping tillsammans med sin dotter Meta och svärsonen Sten-Åke.
Han tyckte om att besöka sin barndoms trakter. Sina vänner umgicks han också med in i det sista. Kungsgården blev det sista boendet för honom. Bara några dagar före hans bortgång besökte vi honom, han blev glad som vanligt.
Vi minns vår gode vän, den levnadsglade och generöse Åke, med stor saknad.