Kniiiip...I spåren efter Susanne Lanefelt och hennes TV-program Gymping och sina framträdanden i Sköna söndag exploderade intresset för gymping och workout. I Bålsta växte intresset så pass mycket att Kvarnbacksskolans gymnastiksal inte räckte till. Där samlades över 200 tjejer varje måndag för att hoppa, tänja och svettas i takt till discodunk. En dag i oktober 1990 gjorde EP ett besök och pratade bland annat med workout-ledaren Anne Frenning som då efterfrågade en större lokal.
– Vi är alltid mer än 200 varje gång. Vi behöver verkligen en större lokal. På kommunen fick vi svaret att de bara satsar på ungdomar, sade Anne då.
En av deltagarna trodde att det berodde på deras kön, killar skulle aldrig behandlas på samma sätt. Det avvisade Håbos fritidschef Anders Lundin direkt.
– Vi kan inte rå för att föreningar bildar grupper med 200 personer. I exempelvis ishallen får hockeykillarna ta in så många de vill. Allt hänger på vad normerna för lokalerna tillåter.
Från golvet sträckte sig 440 kvinnoben täckta med allt från säckiga träningsoveraller till tajta cykelbyxor i regnbågens alla färger. Monica Wikberg hade nyligen börjat med workout, hon var rädd för liv och lem på grund av den trånga lokalen.
– Det är bara en tidsfråga innan man får en blåtira av någon som sträcker ut ordentligt.