Redan på morgonen dök grävskopan upp. Sakta med säkert tuggade den sig igenom de två gamla byggnaderna, som låg nedanför Tammerfors konditori, mitt emot Westerlundska huset.
För att förhindra dammet från rivningen att sprida sig allt för mycket utrustades frivilliga Enköpingsbor med vattenslangar.
Det var byggmästaren Lars Lindblom som köpt fastigheten och ville bygga nytt. De två gamla husen gick inte att rädda, huset mot Kyrkogatan hade dömts ut redan fem år tidigare, då det sjunkit 90 centimeter och avloppsledningarna hade brutits av.
Byggmästarens planer var att bygga ett enda hus på fastigheten, fem våningar högt mot Kyrkogatan och tre mot Sandgatan. Totalt 24 lägenheter planerade han in och bygget skulle stå klart för inflyttning i början av 1989.
Bara något år senare fortsatte rivningarna i centrala Enköping. Då var det den gamla Svea-bion, vid Kungsgatan/Sandgatan, som jämnades med marken för att ge plats åt fler bostäder. En av anledningarna till att Skanska fick tillstånd att riva och bygga nytt i det kvarteret, var att byggnaden var ansatt av husbock. När rivningen pågick fick EP:s reporter se de angripna stockarna och hur de pulveriserades framför hans ögon.