I Solna, intill den stora gallerian Westfield Mall of Scandinavia och nationalarenan Friends, ligger SJ:s depå Hagalund. Hit kom Malin Heikkilä redan som 18-åring för att meka tåg. I dag är hon fordonsingenjör på SJ.
– Jag har alltid varit teknikintresserad. När jag var fyra år tog jag en av pappas skruvmejslar och började skruva isär en ny dyr förstärkare, skrattar Malin.
Hennes föräldrar köpte henne byggkitet "Den lilla elektrikern" när Malin var sex år.
– Jag satt en hel morgon och försökte skruva ihop den där elmotorn, berättar Malin, som senare även valde att studera teknik på gymnasiet i Bålsta.
Malin började som fordonsoperatör och har sedan axlat flera roller på SJ.
– Jag startade som fordonsoperatör, men har under min tid här fått möjlighet att vidareutbilda mig. Jag tröttnar lätt när det blir samma sak vare dag, men nu känner jag verkligen att jag fått en roll där jag kan göra skillnad och jag trivs väldigt bra.
År 2017 gifte hon sig med sin man. Det var på gymnasiet som de träffades.
– Jag kom sist in i klassrummet den första skoldagen och visste inte var jag skulle sätta mig, jag var jättenervös eftersom jag knappt kände någon. Jag minns att när jag stod där och såg Niklas för första gången så tänkte jag ”Han ser både snäll och snygg ut, jag sätter mig där!", berättar Malin.
Under gymnasietiden var de goda vänner.
– Men sedan försvann vi åt olika håll. Men år 2013 skrev han till mig på Facebook och frågade vad jag gjorde nu för tiden. Vi träffades och satt en hel kväll på hans altan, det hann bli mörkt och myggen omringade oss men vi kunde verkligen inte sluta prata.
Någon dag senare träffades de på American Car show i Norrtälje och resten är historia. I dag är de gifta och har två barn, en son på fem år och en dotter på ett år.
– Det är fullt upp hemma. Jag hittade min drömhäst förra sommaren och både jag och Niklas mekar med bilar. Han tävlar i dragracing och jag har även kört banracing, men inte så mycket längre. Mest tid går åt till barnen och resten av tiden fördelar vi mellan garaget och stallet.
Bilintresset fick hon redan som barn.
– Pappa mekade mycket och jag svansade efter honom i garaget som liten.
Malin är uppvuxen i Skokloster med en mamma, pappa och en storasyster. Under några år bodde hon i Bålsta, tills det blev dags för husköp tillsammans med maken.
– Vi hittade huset i Boglösa på en sajt först, men vi hade ingen aning om var Boglösa låg. Vi tänkte att det säkert var långt bort. Det var inte förrän även min mamma sa att hon hade hittat ett perfekt hus till oss som vi bestämde oss för att kika på det – och det visade sig vara samma hus som vi sett, i Boglösa. Vi slog till och vi trivs jättebra, säger Malin.
Att fylla 30 år känns bra, tycker Malin.
– Jag har alltid varit yngst, jag fick börja skolan tidigare och var alltid ett år yngre än de andra. Yngst i familjen var jag också, min syster är sju år äldre än mig. Så att fylla trettio känns lite konstigt, men på något sätt känns trettio år nästan yngre än tjugonio år.
Hur födelsedagen ska firas har hon ingen aning om.
– Min man brukar alltid tona ner förväntningarna inför födelsedagarna, eftersom att han inte vill att jag ska bli besviken. Men den här gången har han gått runt och mumlat och sett glad ut i över ett år över det han planerat. Så jag är lite på bristningsgränsen av förväntan, det ska bli jätteroligt att se vad han planerat, säger Malin glatt.