Strax före julafton brukar det vara dags för Malin Marmbrandt att greppa spikskor och flygbiljett för en månadslång vistelse i Sydafrikas värme.
– För att få guldmärket gäller det att samla poäng på SM, andra stora mästerskap och finnkamper. Sju sådana har jag varit med om, hoppat längd men också tresteg.
Så plötsligt, efter typ femton år, räckte poängen för Malins del. Andra har gått snabbt mot Stora grabbar och tjejers märke – som Armand Duplantis, med massor av poäng från segern i EM.
– Visst har jag ett par SM-guld, andra medaljer och pokaler hemma hos mamma och pappa, Lotta och Christer Marmbrandt i Enköping. Men egentligen har jag nog alltid tävlat mot mig själv. Personliga rekord är viktigare än medaljer.
Minns du några avgörande ögonblick?
– Ja, en internationell tävling i Göteborg 2015. Jag hade opererat hälen och hälsenan, gått med gips från och till i två år. Ingen trodde jag skulle komma tillbaka. Och då satte jag personligt rekord med nästan två decimeter. Så otroligt glad att jag inte ens kunde fira. La mig i stället rak lång på marken och … andades.
När Malin får frågan vad idrotten betytt för henne, kommer svaret ”… jag är friidrott, älskar att träna, gärna elva eller tolv pass i veckan”. Men också på sociala medier är Malin flitig, inte minst med bloggen ”Manhattangirl”:
– Bloggen lever kvar sedan jag pluggade på Manhattan College som idrottsstipendiat. Jag lämnade New York fyra fantastiska år senare med en Bachelor of Science, major in Marketing, på fickan, vilket motsvarar en svensk kandidatexamen med ett extra fördjupningsår.
Malin berättar att en av hennes studiekamrater hade en pappa som var oljemiljonär i Texas. När kamraten skulle gifta sig handplockade hon sina brudtärnor ur träningsgänget.
– Som en Hollywoodfilm. En månad före bröllopet flögs vi till Texas för att prova våra klänningar. Själva bröllopet, inklusive Rehearsaldinner dagen före, pågick i stort sett under en vecka. Till och med en egen makeupstylist ingick.
Allt började när hon var sjuårig ettagluttare i Skolstaskolan.
– Min gympalärare Elsie Schenning nästan tvingade mig att ställa upp på kommunmästerskapen för de allra minsta. Dagen efter blev det friidrottsträning i Enköpings EAI, säger Malin.
Där fanns en annan eldsjäl, Kurt Petterson.
– Ja, vi har fortfarande kontakt. Jag tror att Kurt kan mina resultat från i stort sett varje tävling, säger hon.
Parallellt med friidrotten blev det en hel del handboll i IK Nordia, Grillby.
– Med Ulla-Karin Ahlin som tränare, jo. Men jag var tvungen att sluta dubblera som 18-åring. Risken för skador var alltför stor.
Som senior lämnade Malin Enköping EAI för Västerås FK, som hon fortfarande representerar.
– Vid stora tävlingar behövs ett annat stöd än vad min lilla fantastiska klubb kunde ge, säger Malin Marmbrandt.
Den just nu avslutade säsongen har varit Malins bästa någonsin, med det nysatta personliga rekordet 6,58. Sverigetvåa efter VM-hopparen Tilde Johansson (6,73).
– Jag har bara två centimeter fram till kvalgränsen för EM i Paris 2020. Kanske en lämplig avrundning för tiden som aktiv. Men friidrotten lämnar jag aldrig. Har litet blygsamt börjat utbilda mig till tränare, men många steg återstår från nivån småkids där jag är nu.
Hur blir din jul i år?
– Träningsläger i Sydafrika som vanligt. Maken Andreas är med på resan. Faktiskt rätt så praktiskt att vara gift med en landslagskollega!