Få Enköpingsbor har ett cv lika tungt som Åke Hedén. Däremot har Åke privat vinnlagt sig om en profil av det lägre slaget.
– Det var väl inte helt självklart för mig när jag fick erbjudande om att ta över som kommunalråd efter Bengt Wahlberg. Men samtidigt, trettio år som revisor kunde vara nog.
Fram till 2004 hade Åke Hedén varit Nordenchef för den internationella revisionsbyrån Ernst & Young. Tunga chefsbefattningar både inom och utom riket. Åkes och hustruns Gunillas gård i Boglösa, dryga milen utanför Enköping, har alltid varit basen. Men många pendlingstimmar med tåg blev det till Stockholm.
– I början pendlade jag tillsammans med Leif ”Blomman” Blomberg, då ledare på Metall, senare S-minister. Han läste tidningen, kommenterade ledare och nyheter. Rena studiecirkeln. Så mycket jag lärde mig om fackföreningsrörelsen och Sveriges styre!
Politik har ”alltid” varit en självklar del för Åke Hedén. Han var tidigt med i CUF och satt i kommunfullmäktige för Centern i flera omgångar, beroende på arbetsläget. Mindre känt är hans vurm för Mao Tse Tung och Kina.
– Jag hade tagit civilekonomexamen i Uppsala med mål att jobba på en revisionsbyrå. Men jag insåg att jag antagligen skulle bli rätt instängd på ett kontor. Min dröm var en resa innan dess som skulle slå det mesta: Maos Kina, fortfarande stängt för turister.
Lättare sagt än gjort. Enda möjligheten att komma till Kina på 1970-talet var via svensk-kinesiska vänskapsförbundet.
– En upplevelse bara det. Vänskapsförbundet var ytterst på vänsterskalan. Kinaresan in i ett stängt land var ändå värt allt, inte bara att jag kunde köpa med mig Mao-affischer hem för ett halvt öre styck, säger han.
Före revisorstolen hann Åke Hedén också tillbringa ett halvår i Sinaiöknen:
– 1974, året efter Yom Kippur-kriget, tog jag på mig FN:s blå basker. Omtumlande. Olikt allt här hemma. Det motsvarade rätt bra några textrader från en då aktuell Beatleslåt: ”… nowhere man sitting in his nowhere land”.
Är du på gång att skriva dina memoarer, material tycks inte saknas?
– Nej, felet med nästan alla självbiografier är att de skrivs för tidigt. Det gäller att först och främst få perspektiv. Mycket grundar sig på tillfälligheter, säger han.
Som när?
– Om mitt infall att ta kontakt med Björn Rosengren, då nyinflyttad Enköpingsbo på Arnöberg. Motorvägens dragning från Enköping mot Västerås hade helt och hållet gått i stå, men på bara en vecka löste knuten upp sig. En dörröppnare som hette duga. SJ och bättre förbindelser för tågpendlare kom med av bara farten.
Tidningsklipp kopplar ihop Åke Hedéns namn med efterdyningarna av Bahcos nedläggning.
– Att ett amerikanskt företag köpte Bahco verktyg, kunde jag inte göra något åt. Däremot reste jag till USA för att träffa köparen Snap-Ons ledning. Jag lyckades förklara att företaget hade ett fullt ansvar för miljön. En sanering av området, oberoende av kostnaden, var helt nödvändigt för att det skulle kunna bli bostäder på området.
Sista frågan behöver inte ens formuleras, åtminstone inte för Enköpingsbor: Stattgropen?
– Kommunens misstag skedde redan när fastigheten Q-märktes utan samråd med fastighetsägaren. Vem skulle sen stå för underhållet? Förfallet tilltog. Tomten är för liten. P-platser saknas för att bygga ett hotell. Nu krävs grepp som omfattar en större del av miljön vid torget. Tills vidare, anlägg en minipark värdig parkernas stad, säger Åke Hedén.