I centrala Enköping bor den snart 25-åriga tjejen Felicia Ringblom tillsammans med sin sambo Frank, hunden Leyla och katten Elsa. Hunden Leyla väntar snällt i hallen, tills hon får klartecken från matte att hälsa på journalisten som är på besök.
– Det är en helt fantastisk hund. Jag har haft henne i två år, hon kom till Sverige som en rescue-hund från Irland. Om hon får en ny leksak så är hon så himla tacksam, hon kan ligga en hel dag och snutta på leksaken, berättar Felicia.
Felicia är uppvuxen i Grillby och studerade till frisör på Grillska gymnasiet i Uppsala. Hon jobbar fortfarande som frisör, men inte på heltid.
– Jag jobbar halvtid med administration och halvtid som lärare i matematik på Entréskolan. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli lärare, men jag halkade lite in på ett bananskal då det saknades lärare i matematik och jag blev tillfrågad om jag kunde täcka upp. Så jag är inte behörig lärare än, men målet är att bli det. Jag studerar vid sidan av, säger Felicia.
Felicia drabbades, likt många unga, av psykisk ohälsa. Hennes sätt att hantera de jobbiga perioderna som hon gick igenom var att måla.
– Jag har levt med psykisk ohälsa och måleriet blev min terapi. Att bara kunna koppla bort med måleriet var väldigt viktigt för mig.
Hon drabbades av posttraumatisk stress, depression och ångest.
– I dag mår jag mycket bättre. Men när jag tänker tillbaka på det så skulle jag inte heller vilja ha det på något annat vis. Jag skulle inte vilja vara utan de erfarenheter som jag har fått, de erfarenheterna har gjort mig starkare.
Felicia har fortsatt måla och ser det i dag som sitt sätt att koppla av.
– Jag har alltid tyckt om att jobba med bild och form. Jag tycker om att måla av saker, men jag målar också en del abstrakta tavlor, som den här, säger Felicia och visar en guldskimrande tavla som sitter på staffliet i vardagsrummet.
– Tidigare har jag mest skissat, men nu jobbar jag också med akryl, berättar hon.
Hon säljer en del tavlor, men det är inget hon fokuserar på.
– Jag målar för mig själv i första hand, men om någon hör av sig och vill köpa en tavla så glädjer det mig så klart. Det är jätteroligt att andra människor gillar det jag gör, men om jag skulle måla för att sälja så skulle nog pressen förstöra glädjen i det.
Under intervjun kommer hunden Leyla ständigt med leksaker som hon vill att vi kastar åt henne.
– Jag hade från början tänkt köpa en valp från en uppfödare i Enköping, men så hamnade jag på Hundar utan hems Facebooksida. Jag tänkte att om jag vill ha en hund som hjälper mig att må bra så vill jag kunna ge tillbaka. Att vi kan hjälpa varandra.
Felicia fick gå igenom flera steg för att kunna adoptera Leyla, men till slut fick Leyla åka till Sverige.
– De har en hemsk syn på hundar i Irland och Leyla hade suttit på en avlivningsstation i flera veckor när ett rescueteam kom och tog henne därifrån. De föder upp hundar till jul och när familjerna tröttnar på hunden så tar man de till de här stationerna, det är sjukt. När jag hämtade upp Leyla så hoppade hon rakt upp i min famn och höll om mig, då kändes det verkligen helt rätt.
Felicia har även en häst i Sparrsätra.
– Jag har haft honom utlånad i ett år, eftersom jag inte har haft tid att ge honom den tiden som krävs. Men nu kommer han snart hem igen.
I framtiden hoppas Felicia kunna köpa en gård utanför stan med ett litet stall.
– Både jag och Frank trivs på landet.