Mannen med kornetten som på fotografens anvisning slagit sig ner på en parkbänk vid den höstfagra hamnen i Enköping har gjort en musikalisk resa, både i tid och rum. Namnet är Jan Bohman, tidigare kulturchef, nu strax 70 år.
– Meningen var att jag skulle ha ett vanligt yrke. Så det blev Stal-Lavals yrkesskola och turbinfabriken i Östergötland innan min musiklärare gav mig en spark i riktning Musikhögskolan.
Allt låter så enkelt när Janne Bohman berättar. Saker och ting bara ”blir”. Han hamnar här och där, och ”råkar” ha spelat under ledning av dirigenter som Sixten Ehrling och Esa-Pekka Salonen. Orkestrar han ”gjort inhopp i” heter till exempel Stockholms Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Hovkapellet och Filharmonikerna.
Du får vänta till dess du blivit av med mjölktänderna innan du får spela bleckinstrument, fick jag höra som liten grabb. Så jag lirade trummor fram till dess jag fyllde nio. Och det var i Frälsningsarmén i Finspång, där jag i stort sett vuxit upp tillsammans med mor och far.
Sedan dess har de varit oskiljaktiga, Janne och hans Esskornett. Eller trumpet. I brass-sammanhang är det kornetten som gäller, i symfonin trumpet. Skillnaden är liten får vi veta:
– Det handlar om själva soundet. Trumpeten är längre och något gällare i tonen, medan kornetten är rundare och låter mjukare, säger han.
På Musikhögskolan dög det inte enbart med bleckblås:
– Det var en jättejobbig grej för mig. Jag gick musikerlinjen och kompletterade parallellt med pedagogik för framtida jobb som musiklärare. Därför var jag tvungen att lära mig spela piano. Men dom tangenterna har jag inte rört sedan dess.
På andra sidan Musikhögskolans dörr började karriären, för det mesta som skolledare, musikskolechef och – framför allt - pionjär som grundare av kulturskolor på flera orter i Sverige.
– Jag såg rätt snart möjligheten att bredda musikskolans instrumentala inriktning med sång, dans, teater, drama. Varför skulle inte kreativa ungdomar själva få möjlighet att bestämma sin inriktning?
Dessförinnan hade Jan Bohman jobbat som rektor för Musikskolan i Enköping under åren 1980 till 1985, innan han efterträddes av legendariske Sune Löfgren. Åter till Enköping 2003 som kommunens kulturchef, fram till pensioneringen 2013.
– Oavsett var jag har jobbat som skolledare eller i kommunal förvaltning har jag alltid haft musiken med mig. Alltid spelat. Minst en timma om dagen får grannarna i radhusen på Eriksgatan fortfarande stå ut med mitt blåsande, säger han.
Utöver gästspel i symfoniorkestrar som trumpetare under flera världsberömda dirigenter, handlar det om tre brassorkestrar, däribland internationellt meriterade Solna Brass.
– Självklart spelade jag på min kornett men jag var också konsertmästare i över 40 år. Att repa varje vecka blev till slut för mycket – trots att vi spelade oss till ett EM-brons i självaste Royal Albert Hall och deltog i Brisbane-VM.
Men Jan Bohman talar lika gärna om de lokala Immanuel Brass ”min dagliga hemvist”, och Vegasextetten.
– Sveriges äldsta brunnsorkester. Vi fyllde 150 år ifjol och spelade då bland annat på Medevi Brunn. Vi har också gjort en avstickare till Enköpings inofficiella vänort i italienska Piemonte. Och vi har långt ifrån spelat färdigt, säger Jan Bohman.
