Jag såg en film alldeles nyligen, det är en 97 år gammal film, inspelad i Enköping. Jag rekommenderar att ung som gammal ser filmen, nyinflyttad eller med rötter i stad och landsbygd. Filmen finns att ladda ner. Sök på : Marknadsbilder från Enköping 1923 -Filmarkivet.se.
Filmen fick mig en tankeställare till Enköpings nutid och dess framtid när det gäller stadsplanering.
Enköping är som vi vet, en av Sveriges äldsta städer och som en handelsknut i årtusenden och kommer säkert så förbli. Med stadens cirka 5 000 innevånare på 1920-talet kryllar torg och gator med människor på filmen. Det vi kämpar med i dag, både politiskt och affärsmässigt är att levandegöra den centrala delen i staden.
Det är mycket motsägelsefullt när politiker ger tillstånd för nya energislukande köpcentrum utanför stadskärnan. Nu är det ju inte bara Enköping som gör så, det är en trend i hela Sverige. Dessa köpcentra kräver bil och latheten gör att vi förflyttar oss i bil från butik till butik inom 100 meters avstånd. De icke bilburna blir utanför systemet, det gäller både för livsmedel och detaljhandeln.
Vilka är det som styr vår stadsplanering?
Stadskärnan måste få en prioritet på parkeringsplatser för den moderna människan. I denna stadskärna även bostäder, köpcentrum, restauranger och annan service. Allt är som nu mycket åtskilt - eller med ett mer politiskt korrekt ord segregerat.
Visserligen är vi betydligt fler nu än på 1920-talet men stadskärnan kan göras större.För att få en levande stad med bil eller ej, passande ung som gammal måste all verksamhet integreras.
Det är politikerna som har ansvaret för ett mer harmoniskt, åldersintegrerat, gemytligt, energisnålt leverne.