I EP ondgör sig Matz Keijser (S) över att Moderaterna nu kan tänka sig att lyssna på, samtala med och kanske även samarbeta med SD i vissa frågor. Ett sätt att förhålla sig i politiken som de flesta folkvalda borde förstå och respektera.
Under lång tid har något sådant inte kunnat komma på tal då ”SD är ett rasistiskt och främlingsfientligt parti med rötter i en ond tid”. Vad denna rasism och främlingsfientlighet består i förklaras inte.
Är det möjligen SD:s kritiska inställning till okontrollerad invandring? Är det kanske uppfattningen att Rumänien borde ta hand om sin befolkning så att människor slipper dra runt i Europa och tigga?
Eller är S kritiskt till uppfattningen att alla som fått sin sak prövad och fått avslag på sin asylansökan i enlighet med beslut ska lämna landet? Risken för ett skuggsamhälle är annars uppenbar.
Vad är det som är rasistiskt i dessa uppfattningar? När blev invandrare en ras? När blev tiggare en ras? När blev ekonomiska flyktingar en ras? Kanske Matz Keijser kan komma med ett klarläggande i frågan. När Matz Keijser beskyller cirka 20 procent av valmanskåren för att vara rasister och främlingsfientliga tycker jag att detta är mycket oförskämt.
Att S i decennier samarbetat med och varit beroende av Vänsterpartiet är dock inget som bekymrar. Ett parti som bytt namn ett par gånger för att uppfattas som mer rumsrent.
Ett parti med sina rötter och värderingar i Stalins kommunistparti och terrorvälde. Stalin som lät döda 40–50 miljoner av sin egen befolkning för att dessa människor inte passade in i hans paranoida världsbild.
Oavsett partisympatier är det i dag vår skyldighet att hjälpa människor i verklig nöd. Det gör vi bäst genom att hjälpa nära, där problemen uppstår.
Att sätta kvantitet före kvalitet i mottagning av människor i nöd leder bara till oreda i hela processen.
En oreda som det nu kommer att ta lång tid för våra myndigheterna att bringa ordning i.