Men anti-vaccinrörelsen bryr sig inte om biologiska fundamenta, utan spelar på känslor och naiva kunskaper.
De flesta är medvetna om att vaccin är något som bidrar till bättre folkhälsa, även om några få inte är övertygade. Normen är helt klart att vaccinering förhindrar sjukdomar från att sprida sig. Det är bra och gör att fler människor kan leva längre och friskare liv. Uppfattningen har starkt stöd i vetenskaplig forskning.
Tyvärr är det inte alls lika klokt och upplyst när det kommer till tobak. Statliga Folkhälsomyndigheten sprider medvetet vilseledande information om snus i stället för att sakligt informera att ”vetenskapen konstaterar att snus inte är förknippat med några allvarliga hälsorisker”.
Även om snus inte har immunologiska effekter på det sätt som vaccin har, så innebär förekomsten av snus att det är färre som röker för att få i sig nikotin. Därmed kan risken för allvarliga sjukdomar som lungcancer och KOL minskas. Det borde vara enkelt och lättbegripligt för alla.
Eftersom snus också tillverkas av tobak är det fortfarande många som inte förstår att det är förbränningen som är det verkligt skadliga. Plantan tobak, eller en produkt som innehåller tobak eller nikotin, har i sig inte alls de negativa effekterna. Brittiska läkarsällskapet har sedan en längre tid försökt upplysa allmänheten om att nikotin inte har större påverkan på hälsan än koffein. Däremot är det viktigt att befolkningen har kunskap om att ett beteende där du tänder eld på tobaken för att andas in röken, är något som kraftigt ökar risken för sjukdomar.
Den svenska tobakspolitiken styrs av ambitioner och insatser, inte resultat och utfall. Därför anses det finare och bättre att införa förbud och höja skatter än att se vad som verkligen fungerar. I stället för en hård politik för att stigmatisera rökare, skulle samhället kunna anta en Nollvision. I stället för att konsumtionen av tobak ska minska, kan politiken fokusera på problemen, alltså att människor riskerar att bli sjuka. Med mål om att färre ska dö av tobaksrelaterade sjukdomar än antalet som dör i trafiken, krävs nämligen att människor slutar röka och att rökare erbjuds säkrare sätt att använda nikotin.
Det skulle kräva en stor omläggning av den förda politiken i syfte att uppnå verkliga resultat. Bort med förbud och moralism – in med fakta, upplysning och frihet för den enskilde att själv välja. Kanske är tiden mogen att överge 1900-talets politiska metoder?