Ledare Värdet av människor som sätter sig på tvären ska inte underrättas. Människor som gör det rätta, snarare än det lätta. Detta gäller inte minst inom offentlig förvaltning. Det finns goda skäl att erinra sig detta i samband med den senaste rapporteringen om Försäkringskassan.

Att avgöra hur något ligger till när endast ena sidans vittnesmål finns att tillgå är alltid vanskligt. Särskilt då vittnesmålet dessutom är anonymt. Däremot kan det sägas att om uppgifterna stämmer, om det finns kontor inom Försäkringskassan där handläggarna får mer betalt ju fler avslag de gör, måste situationen åtgärdas snarast. Så får det inte gå till.

Däremot är det nödvändigt att avslagen uppskattas för det nödvändiga inslag de faktiskt är. Förvaltningen finns inte till för att ge allt till alla utan för att verkställa de lagar och regler som har slagits fast i demokratisk ordning. Detta innebär med nödvändighet också att besluta om avslag i ett icke oväsentligt antal fall.

Det offentliga har ingen outtömlig källa med pluring. Det är tack vare att ansökningar som inte uppfyller kraven avslås som det finns medel till dem som har rätt till dem. För den enskilde i ett specifikt fall är det givetvis svårt att uppskatta detta systembärande inslag.

Ett avslag kan få stora privatekonomiska konsekvenser alldeles oberoende av om den sökande har rätt till ersättningen eller bidraget eller inte. Svensk förvaltningstradition ger därför vid handen att ett avslag motiveras utförligare än ett beviljande.

Två handläggare som korrekt har hanterat samma antal ärenden under samma tid, där den ena har avslagit alla och den andra har beviljat alla, har i snitt utfört olika stora mängder arbete. Det kräver helt enkelt mer av handläggaren att avslå ett ärende.

Såväl den psykologiska faktorn, att behöva fatta ett beslut som går någon emot, som den extra arbetsbördan skapar incitament för handläggare att bevilja snarare än att avslå ärenden. Ser man att ärendehögen växer är det på ett mänskligt plan begripligt om man gärna arbetar bort så mycket som möjligt på snabbast möjliga vis. Alla har heller inte mage att fatta nekande beslut. Det må vara en behjärtansvärd personlig egenskap att alltid vilja ge till människor, med fler sådana personer skulle vi sannolikt ha en bättre värld. Men det har inte en plats inom offentlig förvaltning. Hur verksamheten utformas kan inte bestämmas av enskilda handläggare, det sker genom beslut i demokratiska processer.

Att fatta avslagsbeslut är inte lätt, men det är viktigt och måste så länge det sker professionellt mötas av uppskattning. Visserligen innebär det i strikt mening inte mer än man gör sitt jobb. Men det kan ske till priset av ökad arbetsbelastning och magont. Då bör det också göras mot en högre lön. (SNB)