Krönika Kött, kött, kött, kött, kött, kött och kött.

Det fanns en tid när jag återkommande åt delar av slaktade djur till middag eller lunch. Upp till sju dagar i veckan fanns det i någon form på tallriken.

Möjligen ännu oftare nu på sommaren när det är grillsäsong.

Värst var jag nog under mina universitets- och gymnasieår när jag nästintill hånade mina klasskompisar som var vegetarianer. Som protest mot den dåtida trenden hävdade jag att de var blödiga och förstörda av Disneys tecknade filmer som förmänskligade djur och fick dem att känna sig som kannibaler när de åt kött. Enligt mig låg det i människans natur att vara köttätare på den här tiden.

Men det var då. Jag skäms för det här i dag.

Det senaste året har jag och min sambo börjat äta uteslutande vegetariska rätter till lunch och middag under vardagarna. På helgerna kan vi dock unna oss en fisk-, skaldjur- eller kötträtt av bättre närodlat snitt om vi känner för det. Även om det inte är så ofta.

Det kallas visst flexitarian.

Orsaken till mitt förändrade kostmönster har flera orsaker. Miljön och klimatet är givetvis en viktig punkt samt hälsoperspektivet. Jag mår mycket bättre av att äta mer grönt och slipper också en massa gifter och cancerframkallande ämnen som finns i framförallt rött kött och chark, enligt Livsmedelsverket.

Bakgrunden till min historia som köttälskare är nog att jag har växt upp under en tid (på 1980- och 1990-talet) där det har funnits mängder av den varan i livsmedelsbutikerna och att mina föräldrar därför valt att laga köttbullar, falukorv och fläskkotletter och allt vad det var. Det låg i tidsandan om ni så vill.

I deras arbetargeneration tror jag att det spelade in att kött i Sverige på 1960-talet var en lyxvara, särskilt om jag blickar tillbaka ännu längre till mina mor- och farföräldrar där ­grönsakssoppor och rotfrukter var bukfyllan.

Det hade helt enkelt inte råd med kött på den tiden – för att sedan leva ut i något slags frosseri.

Jag klandrar dem inte, men nu är det andra tider.

Bara en sådan sak som att min mamma har blivit i det närmaste vegetarian säger en del, och att min pappa är inne på samma bana. Även restaurangerna har börjat fatta att de måste servera mer än biff och pommes frites – för att inte tala om livsmedelsbutikerna som numera har välfyllda vegohyllor.

Kalla mig gärna miljöhipster eller politiskt korrekt. Jag bryr mig inte. Mitt beslut är välgrundat och inom något år kommer jag nog ha slutat att äta kött helt. Jag ser få anledningar att göra det längre.

Så mitt bästa råd i sommar: Ät mindre kött och ta till vara på de fina grönsaker, svampar och bönor med mera som nu växer och frodas. Det är värt det av så många olika skäl.