Ledare Om nyblivna vuxna ska behandlas som just vuxna har på senare tid varit en het fråga när det gäller straff för den som begått ett brott. Det finns ett brett politiskt stöd för att den nuvarande så kallade straffrabatten för 18-20-åringar ska tas bort, just för att samma regler ska gälla för alla vuxna. Därför tillsatte regeringen den 13 december 2017 en utredning med syftet att undersöka hur denna straffrabatt för unga vuxna ska tas bort. Samma utredning är nu färdigställd, men med en tydligt skeptisk underton mot det den förslår.

Straffrabatterna fungerar i dag på så vis att en 18-åring får ett hälften så strängt straff som en äldre vuxen hade fått. För varje år blir straffet hårdare, och först när en person är 21 år kan han eller hon dömas helt enligt lagboken – trots att man då varit myndig i tre år. Men straffrabattens förespråkare brukar hävda att den faktiska mognaden kommer betydligt senare, vilket även utredningen är noga med att framföra.

Och visst ska man ta forskningen i beaktande. Utredningen hänvisar bland annat till forskning som visar att full förmåga till självkontroll inte uppnås förrän vid 23-25 årsåldern, vilket kan ha viss inverkan på en ung människas benägenhet att begå brott. På grund av denna generellt outvecklade ansvarsförmåga hävdar utredningen att samhället bör visa tolerans för ungas mognadsprocess.

Att en ung person inte kan förväntas ha en fullt utvecklad förmåga att bedöma konsekvenserna av sina handlingar innebär dock inte att denne har mindre ansvar. En person som blivit myndig, och därmed fått rösträtt och andra förmåner, måste också förväntas skilja på rätt och fel. Självfallet finns individuella variationer, men sådana har domstolarna fortsatt möjlighet att ta viss hänsyn till då man bedömer att det är rimligt.

Vad som inte är rimligt är att ha en generell straffrabatt för alla unga vuxna, oavsett hur utvecklad en enskild persons ansvarsförmåga är.

Straffen finns heller inte enbart för den enskildes skull, utan har också en samhällelig funktion. Detta i form av ett signalvärde att brottens allvarsgrad motsvaras av straffet. Den som sitter i fängelse både sonar sitt brott och undanhålls dessutom från att begå nya inom en viss tid. Straffet i sig kan självfallet anpassas efter den dömdes ålder och behov. Men den tolerans för ungas mognadsprocess som utredningen förespråkar får inte innebära att potentiellt farliga människor släpps ut alldeles för tidigt.

Förhoppningsvis blir utredningens förslag på borttagen straffrabatt för unga vuxna verklighet. Det kan även ha en avskräckande effekt på den 18-åring som glider in på en kriminell bana. Den effekten måste börja gälla innan det är för sent. Det är definitivt värt de 1,1 miljarder kronor som utredningen beräknar att reformen kostar. (SNB)