Ledare Dödsskjutningarna blir allt fler – i år har de varit fler än någonsin tidigare. Oron för brottsligheten ökar också i samhället, precis som antalet brottsanmälningar. För att göra ont värre har det dessutom synts en negativ utveckling kring såväl uppklaringsprocenten som lagföringsbesluten.

En effekt av de ökande problemen med brottsligheten är att situationen verkar normaliseras. I alla fall är det den bilden som Magnus Lindgren, generalsekreterare i stiftelsen Tryggare Sverige, förmedlar på Dagens Nyheters debattsida (19/12). Lindgren konstaterar att situationen i Sverige skiljer sig från många andra europeiska länder – Tyskland har betydligt färre dödsskjutningar bland unga män, Italien har inte samma problem med bilbränder i förorter och i Nederländerna finns inga områden som blåljuspersonal behöver förstärkning för att kunna åka till.

Hur ska då situationen hanteras? Enligt Magnus Lindgren finns det behov av en rad åtgärder men att ”fler poliser och ny lagstiftning kommer inte lösa situationen här och nu.” Stiftelsen Tryggare Sverige föreslår som komplement att outnyttjade brottsförebyggande resurser mobiliseras i kommunerna – så som säkerhetsföretag, fastighetsägare, handlare och aktörer.

Förslaget om samverkan kring brottsförebyggande arbete på en plats är inte nytt. I juni i år lade den så kallade Trygghetskommissionen, som tillsatts av branschorganisationen Svensk försäkring fram liknande förslag för att minska brottsligheten. Även då föreslogs en modell för trygghetsarbete som involverar en rad aktörer som samverkar för att minska brottsligheten på en plats.

En tanke är att om stadsmiljön blir mer välkommande kommer fler människor att röra sig i det offentliga rummet och genom sin närvaro försvåra för brottsligheten.

Satsningar på att främst kommunerna tar ett större ansvar för det brottsförebyggande arbetet bör också välkomnas, inte minst eftersom det kan frigöra resurser i polisorganisationen. För trots att Polisen har en ansträngd personalsituation genomförs verksamheter vars polisiära relevans kan ifrågasättas.

Att Polisen bör arbeta kontaktskapande och utåtriktat tas närmast som en självklarhet. Men är det rätt prioritering i dagsläget att poliser avsätter tid till besök och information på skolor? Särskilt när kommunalt finansierade väktare på flera håll i landet har börjat patrullera på allmänna platser kan delar av Polisens brottspreventiva verksamhet ifrågasättas.

Visserligen är det bra att Polisen gör utbildningsinsatser i skolorna, men står valet mellan samtal med elever och att säkra ordningen på gatan bör det senare sättas främst, inte minst för att det kan involvera ingripanden mot enskilda.

Det brottsförebyggande arbetet kan ta många olika former, varav en del kan vara lämpliga att Polisen utför och andra mer lämpade för kommunerna. Och att utvärdera vilka aktörer som ska göra vad kan vara en lösning för att hantera den ansträngda situationen i Polisen. (SNB)