Kyrkospelet har lockat fram skådespelarna ur bygdens amatörer. Tidningen var med under genrepet inför en fullsatt Veckholms kyrka på lördagen. Upplevelsen lovade gott inför söndagens två föreställningar.
Att ge sig på att skildra tusen års historia i Trögden, från 1000-talet till närapå våra dagar, är en utmaning. Den har folk i Veckholms och Boglösa församlingar tagit sig an.
Ur en skrivarstuga som hölls som en studiecirkel växte manuset fram. Det har sedan bearbetats av komminister Erika Cyrillus. Efter en audition i januari i år har deltagarna i kyrkospelet Klockan, tuppen och tiden repeterat under sommarhalvåret.
Det färdiga resultatet visade sig flyta på sömlöst inne i kyrkan. Regissören Paula Cyrillus Ottenvang har lyckats göra skådespelare av amatörerna. Ett smart grepp är att ha en sammanhållande länk som för historien vidare, i det här fallet består länken av kyrkklockan Anne Lenke och kyrktuppen Gustaf Carlström.
Åskådarna får följa historiens gång genom många små scener, som det första kyrkbygget, digerdöden och ett eget litet prästkrig vid övergången från katolsk till protestantisk tro.
Allt har faktiskt hänt, nästan i varje fall. En av de mest spännande och udda scenerna tar upp konsekvenserna av en träta mellan två män och ett åskväder över Torsvi.
– Alla vet vi att Torsvi lockar till sig åska, men vintern 1858 började det mullra mellan två församlingsbor, fick vi förklarat för oss från skådespelarledet.
De två som det mullrade mellan var storbonden Johan Eriksson (spelad av Carl Hermelin) och kyrkvaktmästaren/klockaren Kraft (spelad av Helge Carlström).
Till slut slår blixten ner i kyrkväggen när Kraft och Eriksson inte kan sluta träta ens inne i kyrkan. Båda dör, men ingen annan.
Musiken spelar en viktig roll i sammanhanget. En hel del eget musikmaterial har gjorts till föreställningen av Valter Ottenvang. Utöver många lokala musiker medverkar båda församlingarnas kyrkokörer och även barnkören Sångdraget. Barnen inledde andra akten med en medryckande sång och dans i ring. Näpet och fint.
I pausen träffade tidningen på Carl Hermelin, som är en av dem som varit med från början i framväxandet av spelet. Han har varit med från mödorna i skrivarstugan och även i spelets styrgrupp.
– Det här är ett sånt roligt projekt. Sedan är det en sådan stor sammanhållning i hela bygden, förklarade han.
Så sant som det är sagt.
