Mats Flodins insändare ”onödigt dyster bild av läget i skolan” ger anledning till några reflektioner. Det är intressant att han nu säger att lärarna skall vara med i förbättringsarbetet. Det är nya bud, tidigare har ledningen för skolan i Enköping betraktat ranking, som är ett underlag för att hitta områden till förbättringsarbete, som partsinlagor och pseudovetenskap. Den åsikten tyder på att verkligheten hittills har varit att viljan att lyssna på åsikter från lärarna är klart begränsad. 

Vi har också kunnat läsa att det pågår ett systematiskt arbete med att utveckla verksamheten, men att det inte finns några enkla lösningar på komplexa problem. Vi är överens om att det är ett komplext problem att få till förbättringar inom skolan. Så långt är allt gott och väl och för att uppmuntra Mats Flodin med flera som är ansvariga för skolorna inom kommunen att effektivisera skolans förbättringsarbete, rekommenderar jag att googla på ”komplext eller komplicerat”. Här kommer två citat från Kristian Stålne, en bland flera forskare inom området om hur man närmar sig komplexa problem. 

¤ Först och främst är det avgörande att inse att problemet är komplext och därmed inte lösbart. Svar eller lösningar är inte slutgiltigt korrekta eller felaktiga, men det finns mer eller mindre rätta svar (och fortfarande många fullständigt felaktiga). 

¤ Det handlar om att eftersträva förståelse för problemets natur, en självinsikt kring ens egen förståelse av problemet och ens egen inblandning i det, samt att försöka väva in och ta hänsyn till så många olika perspektiv och ståndpunkter som möjligt.Detta innefattar att fråga sig vem som äger problemet. Det kanske inte är den enskilde experten eller hjälten (du) som ska komma fram med lösningen utan din uppgift kanske är att bidra till att skapa en gynnsam mylla för goda initiativ att växa fram och andra hjältar att träda fram.Det är vad man brukar kalla post-heroiskt ledarskap, något som kan vara svårt att sälja in i den politiska världen såväl som i näringslivet där främst klara svar och handlingskraft efterfrågas.         

Med Mats Flodins nya insikter om värdet av medarbetarnas bidrag samt i tillägg lite uppmuntran från forskare att han börjar tänka i rätt banor, ser jag med stort intresse fram mot beskrivningar om hur skolan i Enköping kommer att arbeta med beaktande av olika intressenters perspektiv, inte minst då lärarnas. 

För nu kommer det väl att hända saker i den riktningen, det kan väl inte bara vara mycket snack och lite verkstad?