I Brittas röda stuga sitter det i väggarna

På köksväggen hänger en tavla med ordningsregler: ”Klockan åtta ska det vara vädrat i hjonens rum. De större barnen uppbäddar själva sina sängar”. I det hus som förr i tiden kallades fattigstugan bor fritidspolitikern Britta Dalved, talande nog djupt engagerad i vad hon själv säger: ”Småfolket, barn och utsatta”.

Fjärdhundra 11 oktober 2019 06:00

Vi befinner oss i det som en gång var Torstuna ålderdomshem, beläget någon mil utanför Enköping. Britta Dalved flyttade in här 1997, men då var huset privatbostad sedan många år:

– Jag träffade min sambo Håkan Wall när han föreläste i pedagogik på en kursgård i Skellefteå. Han tyckte att jag skulle komma och hälsa på. Två år senare blev det ”på riktigt”. Jag lämnade Umeå för gott, säger Britta Dalved. 

Britta Dalved som är en trägen vänsterpolitiker i fullmäktige, ska strax fylla 75 år. 

– Det var inte så lätt att sluta med politiken, trots åldern. Jag är uppvuxen i en medveten miljö där politiska diskussioner var vardagsmat. Men tro inte att mina jordbrukande föräldrar fanns på vänsterkanten. Pappa Gösta var gammal bondeförbundare. Mamma Hermine folkpartist.

Som om inte det räckte, kom morbror Rune Ångström ofta på besök till familjens gård nära Umeälven. Han var Västerbottens riksdagsman för Folkpartiet och djupt engagerad i de nedrustningsförhandlingar som pågick i Genève. Han bodde i Lycksele och mellanlandade hos familjen.

Britta Dalved blev inte yrkespolitiker som morbrodern även om intresset för rättvisa ”och att samhället borde bistå där det behövs”, växte sig allt starkare hos den nyexaminerade läraren:

– Det var då jag blev vänster på riktigt, även om det dröjde till Enköpingstiden innan jag gick med i partiet, säger Britta Dalved.

Hon berättar om en tid i Umeås alltför snabbt växande förorter och beskrivet det med det korta ordet ”kaos”.

– Det handlade om splittrade familjer, om människor som flyttade in utan en fullt fungerande samhällsstruktur. Brister i allt, den sociala omsorgen, skolan, ja, hela miljön.

Britta Dalved berättar om den gången när en andraklassare kom fram till sin fröken och sa ”Jag har ingen att vara hos, mamma har lämnat oss”.

– Jag tog med henne hem. Flickan fick bo hos mig fram till dess socialen hade gjort klart var hon kunde få sin trygghet tillbaka.

Att Britta skulle bli lärare hade inte varit självklart, ändå var mamma Hermine en god förebild.

– Hon vägrade nämligen att enbart vara bondmora och lyckades klara lärarexamen trots alla barn runt benen. Nästan detsamma gjorde jag. Mitt första barn föddes under tiden på lärarhögskolan medan nummer två var på väg lagom till examen.

Att Britta Dalved fullgjorde sina lärarstudier har hon aldrig ångrat. När de egna barnen var utflugna, när flytten söderut till det fjärran belägna Fjärdhundra var avklarad, väntade en tjänst på Västerängsskolan i Bålsta.

– Jag hade kompletterat mina studier och blivit speciallärare. Min drivkraft var solklar; att alla barn har rätt till den bästa utbildningen efter sina egna förutsättningar. Barn med handikapp riskerar alldeles speciellt att komma i kläm i takt när resurserna minskar, säger hon. 

Rättvisan, alla människors lika värde, är en knallröd tråd när Britta Dalved berättar. Samtalet återvänder gång på gång till barnen:

– I dag är det viktigare än någonsin att ha rätt förälder. Krympande ekonomi och ökad storlek på klasserna bidrar alldeles självklart till att alla barn inte får den uppmärksamhet de har rätt till. 

Britta Dalved avrundar innan det är dags för henne att förbereda kvällens möte i politiken:

– Jag brinner för småfolket, barn och utsatta. Men det är så litet jag ändå kan göra.

Vi gratulerar

Britta Dalved

Fyller: 75 år den 7 oktober

Bor: Torstuna gamla ålderdomshem, Fjärdhundra

Familj: Döttrarna Maria och Magdalena, sönerna Mattias och Martin. Fyra barnbarn, tre bonusbarn och tre bonusbarnbarn. Sambo Håkan Wall.

Verksam som: Lokalpolitiker (V), fullmäktigeledamot, ersättare i vård- och omsorgsnämnden. Ledamot i patientnämnden. Ersättare i regionfullmäktige.

Läste senast: Gropen av Emma AdBåge, ”… skrattade så jag grät. Handlar om barnens vilja att leka utan att styras av vuxna”.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Sven-Åke Haglund

Ämnen du kan följa
Läs mer!
Personligt

Vardag hemma hos fjällrävar sänds direkt

Personligt

Könsfördomar hålls omedvetet vid liv

Arbetsmarknad

Skatteverket: Appar kan ge friskvårdsbidrag

Personligt

Digitalt prov för jägarexamen till årsskiftet

Personligt

Brudgum smittade över 100 bröllopsgäster

Visa fler