Innebandytrean är ju ett enda stort derby i år. Tre Enköpingsklubbar i samma serie kändes på förhand som ett recept för att intresset skulle snäppas upp.

Men jag vet inte jag.

Det var egentligen bara ett av lagen som levererade någon form av underhållning i inledningen av serien, då derbyna duggade tätt.

Lokomotiv Grillby fortsatte på den inslagna vägen och tycktes inte kunna förlora. 29 raka segrar blev det till sist innan man förlorade mot toppkonkurrenten Sirius.

Och där någonstans kanske bromsarna slog in och bromsade in det nästintill skenande tåget.

För sedan den förlusten har man sett lite mer mänskliga ut. Ytterligare en förlust kom mot Loke och poängtapp blev det mot Midas.

Nu hyser jag inga tvivel kring att Loket kommer fortsätta att tillhöra toppen i trean. Det har man helt klart kapacitet för.

Att man dessutom har två spelare, Tobias Metzner och Johan Alveus, på topp fyra i poängligan är stor anledning att känna förtröstan.

Enköpings IBK då?

Man tycks ha hittat rätt de senaste omgångarna. Man står i nuläget utan förlust i de sex senaste matcherna.

Och det var väl exakt det trendbrottet som laget behövde efter fjolåret och årets inledning.

Stundtals har det sett ut som att varje individuell spela sprungit runt med en blytung ryggsäck av dåligt självförtroende.

Men nu är det annat ljud i skällan.

Jonathan Piispanen har levererat. Simon Ängs prickskytte har varit skarpt.

Den sjundeplats man har just nu tror jag kommer att lämnas bakom sig ganska snabbt. Åtminstone ett par placeringar bör man kunna ta.

EIBK:s damer har lite följt samma mönster som kamraterna i herrlaget.

En knackig inledning gjorde att man inte riktigt hittade rätt väg in i säsongen.

Men det har sett bättre ut det senaste och några segrar har ramlat in på kontot.

Av någon anledning tycks spel mot Dalalag fungera bra. 3 av 5 vinster har kommit mot motstånd från de röda hästarnas hembyggd.

Förra säsongen slutade med en åttonde plats. Niondeplatsen man innehar just nu tycker jag känns som en fingervisning om att det är i dess trakter man slutar även i år.

Tillbaka till herrtrean.

Lamadjuret har det kämpigt.

Det kämpigaste just nu är att det inte alltid räcker att kämpa. För det gör man i varje match.

Men ofta har man inte riktigt den där spetsen i det offensiva spelet. Mycket beror också på att stor fokus läggs på det defensiva.

Glädjande är dock att se några unga spelare kika in i truppen. Som mot Midas där Adam Andersson, 16, klev fram som målskytt och där Mohammed Guled sprang livet ur sig.

Men till sist tror jag att man kommer att klara sig kvar. Kanske genom kval.

Man behöver i alla fall inte oroa sig över att hamna sist. Den platsen kommer Västerlöfsta fortsätta att prenumerera på.