”Stall Tängby” står det på skylten en bit utanför Grillby. Trots smala, krokiga vägar och en känsla av att jag har åkt vilse, visar det sig att GPS:en guidat mig rätt. Elsa Teverud möter upp redan vid den lilla gårdens parkering.

– Det är inte så lätt att hitta hit – alla GPS:er hittar faktiskt inte vägen, säger hon med ett skratt.

Vi slår oss ner vid en liten möbelgrupp alldeles intill hagarna där hennes kompanjon i stundande VM, hästen Bida, håller till.

Artikelbild

| Radarpar. Elsa Teverud och Bida är klara för A-final i femgång.

– Jag är så glad att jag ska få tävla med henne. Hon är perfekt för mästerskap och påverkas inte av saker runt omkring. Om jag skulle beskriva henne med ett ord skulle det vara ”enkel”.

Trots sin ålder är det inte första gången Elsa återfinns i landslagssammanhang. Redan 2014 blev hon uttagen till Nordiska Mästerskapen.

– Trots att det här blir mitt första VM är jag inte helt orutinerad, så det känns skönt. Det var ju ett tag sedan nu, men jag känner att jag har presterat bra och att jag hade en chans att bli uttagen igen. Men det är ändå bara fem ryttare som tas ut i laget, så det är såklart stort.

Rutinen från landslaget är inte det enda Elsa har med sig bagaget. Med en mamma som alltid haft hästar, så har det hela tiden varit en naturlig del i vardagen.

Artikelbild

| Kompanjon. "Hon är perfekt för mästerskap och påverkas inte av saker runt oomkring", säger Elsa om hästen Bida.

– Jag var nog inte mer än ett par år när jag red första gången. Första tävlingen gjorde jag vid sju eller åtta, och började tävla på elitnivå vid 14, berättar hon.

Hon rider nu i ålderklassen Young riders – steget mellan junior och senior. Junior testade hon ens aldrig.

– Egentligen är det junior upp till 16 år. Men jag tyckte det kändes för enkelt. Där och då tog jag hellre en bronsmedalj i en svårare klass än ett guld i den lättare juniorklassen. Det är väl där vinnarskallen kommer in.

Hur påverkar vinnarmentaliteten målsättningen på VM?

– Jag går alltid in för att vinna och ta guld. Jag hatar verkligen att förlora, så när jag väl är där på VM så kan jag inte göra annat än att satsa på guldet.

Gården utanför Grillby är ett ställe som betytt mycket för Elsas karriär. Det var där hon växte upp och det är där hennes hästar alltid finns. Hennes familj har hela tiden varit en viktig del i hennes satsning.

– De betyder massor! Familjen har alltid funnits där, i både med- och motgång och jag hade nog inte varit där jag är idag utan dem. Mamma har ju alltid varit här och haft koll på hästarna när jag flyttade hemifrån och när jag var i skolan under dagarna. Sedan har jag haft ett fantastiskt team runt omkring, med t.ex. Ida Hedstad som är min personliga tränare. De betyder så mycket.

VM 2017 har alltid varit ett mål för Elsa Teverud i hennes satsning. Vad som händer i framtiden har hon inte hunnit fundera så mycket kring än.

– Min tränare hittade en gammal lapp som jag hade skrivit för längesedan med olika målsättningar – VM 2017 var ett av dem. Nästa år är det Nordiskt mästerskap, och 2019 VM igen. Sedan räknas jag som senior, och det är jag ju resten av livet sen, så så långt har jag inte planerat än. Jag vill börja studera också.

Något med hästar, kanske?

– Nej, jag skulle vilja göra något annat. Veterinär eller läkare vore roligt. Det är en del som har frågat om jag inte ska träna hästar och så, men jag är inte så intresserad av sånt. Jag är ingen expert på hästar, utan när jag rider själv rider jag mycket på känsla.

Den 7 augusti startar tävlingarna i Nederländska Oirschot.

– Fram till dess går mycket ut på att hålla hästen fräsch. SM var inte för så längesedan, så det blir lite träning men också mycket återhämtning.

Börjar nerverna komma?

– Nej, jag blir aldrig nervös inför tävling – bara mer extremt taggad. Den jag känner mest press ifrån är mig själv. Men det kanske kommer när jag kommer till tävlingsbanan.