Det är 1947. 70 år sedan. Det är natt, blött och lerigt.

Bakom styret på motorcykeln sitter Lennart Lindqvist, då 16 år gammal. Bakom sig har han sin kartläsare Sven-Olof Söderberg.

Det är nattorientering, en tävling anordnad av Frivilliga motorcykelkåren, FMCK. Vid målgång står det klart att Lennart och Sven-Olof klarat utmaningen på bäst sätt av alla och står som segrare.

Artikelbild

| Minne. Bild från en tävling 1947.

– Jag kommer ihåg att vi ramlade med cykeln när vi kom i mål. Det är därför jag har armen i ett paket här, säger Lennart och visar upp ett foto taget på de båda förarna.

Den omkullkörningen var dock inte den första under loppet.

– Nej, det var otroligt taskiga förhållanden, så vi ramlade omkull en mängd gånger ute i skogen. Som tur var klarade sig motorcykeln – den hade vi fått låna av arrangören och hade blivit tvingade att stå för kostnaderna om något gått sönder.

Såhär någon månad efter Novemberkåsan är det antagligen en syn som många kan se framför sig.

Artikelbild

| Samling. Lennart har varit noga med att samla minnen från alla olika projekt.

Ja, förutom att det satt två personer på motorcykeln som turades om att vara förare och kartläsare.

Loppet, som till utförande kan liknas vid dagens Novemberkåsa, om än lite kortare (drygt 11 mil), blev startskottet för ett livslångt intresse för Lennart Lindqvist.

– Jag var 16 år och jag ville gärna ha en egen motorcykel, men det fick jag inte för farsan. Så jag sökte mig till FMCK där man fick låna. Där tändes någonting och jag blev fast.

Några år senare, när han fick körkort, byttes motorcykeln mot bilen och nästa karriär tog fart. Bilorientering.

– Det kallades OT-tävlingar (Orientering/tillförlitlighet), en slags blandning av rally och orientering. Det var rena fartsträckor och däremellan gällde det att orientera sig.

När han senare träffade sin fru Siv var det dock stopp med bilkörningen.

– Ja, hon tyckte det var för förligt. Så när vi gifte oss var det stopp. Då ändrade jag bana igen och satsade på trav, och det går ju fort det också, skrattar Lennart.

Det låter som att det är det som alltid lockat dig?

– Ja, fart har alltid varit roligt. Och man ska se till att ha roligt i livet.

Travsatsningen blev också lyckad. Sin häst hade han hos de meriterade kuskarna och tränarna Nordin, Gunnar och Sören, i Bålsta.

– Hästen hade sju starter på Solvalla, och vann tre av dem, så det var en väldigt talangfull häst.

Hästen körde in över 60.000 kronor under 70-talet.

Lennart Lindqvist har varit väldigt noga med att spara material från alla sina äventyr, vare sig det varit på motorcykel, i en bil eller bakom en häst.

Det ligger tidningsurklipp, foton och andra tidsdokument utspridda över köksbordet när jag kommer in i hans och fruns lägenhet.

– Det är roligt att spara alla minnen. Då kan man titta tillbaka och se att man levt ett väldigt bra liv.

Lennart har även varit aktiv utanför sportens värld. Som om det inte räckte med motorcyklar och bilar, har det även blivit flygplan.

– Det var en vän som påstod att jag inte hade varit med om någonting. "Du har ju inte ens flugit", sa han till mig. Så jag skaffade både flygplan och flygcertifikat.

Även detta finns väldokumenterat bland alla urklipp och foton.

Men om bil var för farligt – vad sa Siv om flyg?

– Jo, hon var väl lite skeptisk i början. Men hon har faktiskt flugit hon med, så hon blev också förtjust.