Dagens väljare beter sig inte alls som väljarna på 1950- och 60-talet, då studierna av väljarbeteenden inleddes. Det konstaterar Anders Westholm, som är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Vi kan se att människor i allt mindre utsträckning röstar efter socioekonomiska grundvalar, alltså utifrån den klass man tillhör. Tidigare pratades det mycket om klassröstning: arbetarklassen röstade på socialdemokraterna, företagare röstade borgerligt. I dag pratar man snarare om åsiktsröstning: folk röstar i mycket högre utsträckning utifrån vad man tycker i olika frågor än efter var man befinner sig på den sociala skalan, säger han.

Varför röstade man inte utifrån åsikter förr?

– Dels identifierade man sig förr mycket mer med sin grupp; den subjektiva känslan av att tillhöra en viss socialgrupp har försvagats med tiden. Dels är vi i dag mer välutbildade och mer medvetna om var partierna står i olika sakfrågor.

Vad har det fått för konsekvenser för partierna?

– Att partilojaliteten försvagats. De psykologiska känslorna av partianhängarskap har gått ner, och sedan 1990-talet har partierna dessutom haft ganska drastiskt fallande medlemssiffror. Väljarkåren har blivit allt rörligare, det är fler som byter parti mellan olika val.

Hur pass blocktrogna är väljarna?

– Historiskt har väljare varit väldigt blocktrogna. Har man bytt parti har man bytt inom blocket. Generellt har rörligheten varit större inom det borgerliga blocket än inom det röda blocket, men sedan Miljöpartiet kommit in på scenen har det blivit fler byten även inom det rödgröna blocket. I dag är det inte alls lika ovanligt som förr med blockbyte.

Det pratas i dag om den så kallade GAL-TAN-skalan, en politisk dimension där GAL står för grönt, alternativt och liberalt medan motsatsen TAN står för traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt. Är den viktigare i dag för att förstå politiska konflikter än höger-vänster-skalan?

– Just den här valrörelsen kan man se att denna dimension är extra het, eftersom frågor om lag och ordning och invandring och integration ses som mycket viktiga hos väljarna. De nya partier som kommit – Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och även Kristdemokraterna – bygger alla på andra dimensioner än den klassiska höger-vänster-skalan, vilket visar på de här frågornas växande vikt.

Hur viktiga är partiföreträdarna för väljarna?

– Normalt sett är de inte jätteviktiga i Sverige, eftersom vi inte har ett lika personfixerat system som exempelvis USA. Men i enskilda fall har man kunnat se tydliga effekter. Ett exempel är den så kallade Westerbergeffekten, när Bengt Westerberg kom in som en ny frisk fläkt i Folkpartiet och gjorde att partiet ökade med åtta procentenheter i valet 1985. Ett färskare exempel är partiledarbytet i Moderaterna, där kräftgången under Kinberg Batra bröts när Kristersson kom in.

Är det rimligt att tro att valresultatet blir ungefär som de senaste veckornas opinionsundersökningar visat?

– Det blir allt svårare att förutsäga valutfall eftersom allt fler väljare bestämmer sig sent. Och det kan ju hinna hända saker i omvärlden eller här hemma som påverkar opinionen. Läget mellan blocken är ju väldigt jämnt och dessutom har vi tre partier som balanserar på fyraprocentspärren: Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet. Faller ett parti bort påverkar det blocken mycket.

Hur villiga är folk att taktikrösta på ett parti som riskerar att ramla ut?

– Under lång tid hade Vänsterpartiet, när det hette VPK, ofta opinionssiffror under fyra procent men hankade sig ändå upp till fem procent i valet tack vare taktikröster. Det hade till och med ett namn, ”kamrat fyra procent”. Har ett parti bara kring två procent blir däremot benägenheten att taktikrösta låg, det bedöms som alltför utsiktslöst. Ett parti ska helst ligga strax under spärren för att dra till sig taktikröster.

Vågar du tippa valresultat?

– Nja ... statsvetare är bra på underliggande mönster, men det är så mycket som kan hända som inte går att sia om. Dock är det mycket som talar för en ny minoritetsregering. Men det är inte säkert att det blir alliansen eller en rödgrön, utan kan bli en annan konstellation. Det här valet är mer svårtippat än de senaste valen.