1) Isdrottningen och iskungen

Bahcohallens två stoltheter både påbörjade och avslutade sina elitsatsningar i Enköping samtidigt. 2003 fick konståkerskan Linnea Mellgren stipendium och skulle satsa rejält på sin sport. 2003 var året forwarden Andreaz Persson hamnade i ESK Hockey. Och på samma månad, 14 år senare, aviserade båda att elitkarriärerna är över. Två personer som betytt oerhört mycket för sina föreningar. Både på och utanför isen. Alltid proffsiga att prata med. Andreaz fick jag äran att se i aktion ett par hundra gånger och han andades alltid klass i sina aktioner. Något som naturligtvis även var synonymt med Linnea som jag dock bara fick njuta av att se live en gång tidigt i karriären. Och utan att vara expert på konståkning kunde man se något speciellt. Och det blev en hel del internationella framgångar. Även om karriärerna inte riktigt blev som de drömde om i början på 2000-talet ska de dra sig tillbaka oerhört stolta.

3) Enköpings HF, damer, handboll

Artikelbild

| Drottningen. Linnea Mellgren (här 2003), med Soltan Kokoew, betydelse för konståkning i Enköping går inte att överskatta.

Hänger idogt kvar på Listan. Med tre omgångar kvar är laget redan klart för kval till allsvenskan. En oerhörd framgång för Ken Hornös adepter. Kör ända in i kaklet nu!

4) Lokomotiv Grillby, innebandy

Fyra uppflyttningar på fyra säsonger. 19 raka segrar i år. Det är oavsett nivå en riktigt imponerande insats. Det man kan konstatera är att Lokomotiv Grillby består av en enormt gäng vinnarskallar. Om nu någon av en outgrundlig anledning trodde något annat.

5) Staffan Ahlén, ungdomsledare, fotboll

Artikelbild

| Vinnare. Lokomotiv Grillby. Laget som inte vet hur man förlorar.

Att idogt arbeta för en förening i 40 år.

Något annat ord än respekt är svårt att klämma fram i ett sådant läge. Mängder av ungdomar (och än fler före detta ungdomar) har Staffan att tacka för att deras fritid blev så mycket roligare och mer innehållsrik än den varit utan denne man.

Inte ens nära

Reglementet i ishockey.

Övergångsreglerna förvandlar tyvärr en älskvärd sport till parodi. Att kunna spela klart hela sin säsong i ett lag och sedan byta till ett annat är naturligtvis rena skämtet. Jag struntar verkligen högaktningsfullt i anledningen (Sweden Hockey Games?). Surahammar har till och med gjort det till en konstform att skita i hela säsongen mellan september och mars och sedan värva ihop ett lag från andra klubbar i kvalserien. IFK Arboga lånade ut så många spelare att i sista matchen spelade sportchefen och annat löst folk som inte lirat en match på 2000-talet. I division 1. Och när jag ändå är i gång. I alla andra sporter och serier i världen innebär en plats näst sist i tabellen att man får försöka kvala för att rädda kontraktet. I hockey kan det innebära att man får chansen att kvala för att gå upp. Seriöst...