I en stor källarlokal på Gesällgatan i Enköping, nära rondellen med skiftnyckeln vid den så kallade Salatullen, huserar Snickerikompaniet.

Här finns ingen kundmottagning, ingen reception. Besökaren kommer rakt in i verksamheten med staplade, hyvlade ekplankor, en datastyrd maskin för fräsning, rad på rad med något som ser ut som blivande breda hyllor, sammanpressade med stora tvingar.

– Det här ska bli fönstersmygar till en skola i Stockholmstrakten. Två gånger tre meter, 50 centimeter breda med foder, runt trettio stycken. Allt i ren ek. Det är snyggt och håller länge, säger Kristoffer Laurin, den ende anställde i firman.

Artikelbild

| Peter Håkansson och Kristoffer Laurin tycks trivas i vardagen och har ständigt nära till skratt, även när jobbet som synes ligger på hög. Blivande fönstersmygar i prima ek för leverans till en stockholmsskola uppradade bakom Kristoffer Laurin och Peter Håkansson på Snickerikompaniet i Enköping.

Han är 24 år, Enköpingsgrabb, och satte sin fot för första gången hos Snickerikompaniet under sista året på utbildningen till finsnickare i Uppsala.

– Jag fick göra min praktik här och jobbade sedan några år på andra snickerifirmor, men upptäckte rätt snart att jag gjorde samma sak hela tiden. Här är snart sagt varje dag en utmaning.

Peter Håkansson, 54 år och en gång mittfältare i ESK:s stolta fotbollslag, har drivit firman sedan 2008.

– Jag jobbade länge och väl för andra firmor, och prövade till och med på att vara slöjdlärare. Men jag kände hela tiden att jag ville komma vidare, helt enkelt för att få göra de lite udda, speciella jobben där man måste hitta ett upplägg som funkar, berättar han.

Artikelbild

| Kristoffer Laurin är den ende anställde på Snickeri­kompaniet. Han gjorde sin praktik här under studietiden och återvände några år senare.

Vilka är då kunderna? Frågan är självklar, men svaret är inte lika självklart.

– Vi är en underleverantör. Till oss vänder sig den stora firman när de vill ha ett specialjobb utfört och det kan verkligen vara mycket speciella saker, säger Peter Håkansson.

Artikelbild

| Peter Håkansson oroas inte av en eventuell svacka i orderingången. De har alltid flera uppdrag på gång.

Han berättar om en långsiktig satsning på att komplettera maskinutrustningen med hyvlar och fräsar, plus någon enstaka robot. Den lilla personalstyrkan på två man förstärks vid behov ”med så många som behövs”.

Men att till största del vara underleverantörer till andra måste väl ändå medföra en viss osäkerhet om konjunkturen svänger?

Artikelbild

| Peter Håkansson visar ett nytt program för Kristoffer­ Laurin. Den datorstyrda fräsen är en av de senaste ­investeringarna.

– Vi har typ sju jobb samtidigt på gång, vi kan alltid ta tag i något annat när limmet torkar. Byggs det inte så mycket nytt en period handlar det i stället om renoveringsjobb. Vi är ett så litet företag att vi kan anpassa oss, rätt snabbt och enkelt.

Ett stort jobb för det lilla företaget kan handla om flera tiotal meter lång böjd vägg i en offentlig miljö ­– tre meter hög och tillverkad i 60 centimeter breda sektioner ­– som slutligen monterats på plats med millimeterprecision för att få svängningarna rätt. Ett annat projekt är en öppen svängd trappa, också den i gediget trä.

– Till att börja med får vi ta del av arkitektens vision, de första skisserna av det som ska bli slutresultatet. Trä är ett levande material. Är det här möjligt, hur kan vi förverkliga arkitektens idé? säger Peter Håkansson.

Många uppdrag handlar helt uppenbart om runda och/eller svängda trappor som vrider sig upp genom flera våningsplan. Om lösningar, gärna i offentliga miljöer, med böjda träkonstruktioner med rent konstnärliga ambitioner.

– Vi jobbar också en hel del med specialsnickerier, där det snarare än avancerade ritningar är intrycket på plats som avgör design och utförande. Kunden är då helt vanliga privatpersoner. Uppdragen handlar ofta om ofta köksinredning eller trappor inomhus. Det är roligt med den personliga kontakten, säger Peter Magnusson.

De ger lokala exempel i mindre skala som mer har handlat om inredning: en restaurang i Enköping, biblioteket, en mer exklusiv butik i grannstaden.

Men de berättar väldigt litet om de stora uppdragen som ändå skymtar förbi på en tredimensionell ritning i datorn eller på skissblocket i fikarummet. Eftersom Snickerikompaniet är underentreprenör så kan de inte ta åt sig äran när det gäller de riktigt prestigefulla jobben.

– Men att långt efter, när jobbet är klart, kunna stå där framför det färdiga resultatet och veta att det där har jag gjort med mina egna händer. Den stoltheten är nog belöning, säger Kristoffer Laurin.