Ledare En avgiftsfri skolgång är viktig för att alla barn ska ges möjlighet till en likvärdig utbildning och senare i livet kunna försörja sig själva. Men de ”obetydliga avgifter” som ändå får tas ut vid enstaka tillfällen kan lämna familjer med ansträngd ekonomi i trångmål. Det visar en ny rapport från Majblommans Riksförbund och en rundringning från SR Ekot (23/8).

Den fria tolkningen av vad obetydliga avgifter är gör att vissa skolor tänjer väl mycket på gränsen. Det är inte rimligt att anordna frekventa utflykter som varje gång kostar föräldrarna flera hundralappar för inträde och resor, och inte heller att kräva att alla elever ska ha med sig egen idrottsutrustning till friluftsdagar. I dessa fall måste skolornas rektorer och kommunerna reagera och sätta rimliga gränser för hur mycket skolans aktiviteter får kosta.

Vissa familjer, ofta med ensamstående föräldrar, har dock svårt att klara av verkligt små kostnader på ett par hundralappar om året. Det gäller även så kallade dolda avgifter, som något att tugga på till fruktstunden. Här finns dock anledning att förvänta sig att föräldrarna klarar av att försörja sina barn även då de är i skolan, och att de faktiskt prioriterar skolgången.

De ringa kostnaderna är på inget sätt obligatoriska. Det är dock förståeligt att föräldrar vill ge sina barn möjlighet att vara med på aktiviteter tillsammans med de andra barnen. Och i de fall då föräldrar verkligen inte har råd med frukt åt sina barn eller ett mindre bidrag till den årliga klassutflykten finns det anledning att undersöka om dessa barn verkligen får äta sig mätta utanför skoltid.

Känslor av skam är ofta kopplade till detta, inte minst från föräldrarnas sida. Ingen vill begränsa sitt barn på grund av ekonomiska skäl, men Majblommans rapport visar också att många undviker att erkänna sådana begränsningar för omgivningen. Det är visserligen förståeligt, men hemlighållandet förhindrar också att problemet får en lösning. Den som i stället erkänner sina svårigheter får med största säkerhet både förståelse och hjälp från andra då det är nödvändigt. Att vilja ge sitt barn mer än man förmår är inget att skämmas över.

Alternativet till mindre kostnader för vissa aktiviteter i skolan är att antingen dra in dem helt eller att ta pengar från undervisningen. Det senare skulle då snarare cementera barnens utsatthet, eftersom de skulle få en sämre utbildning att bygga sin framtid på.

Att skaffa barn är ett åtagande som medför ansvar, samt utgifter, dygnet runt. Tiden barnet tillbringar i skolan är inget undantag. Och vad gäller tilltugg till fruktstunden, som föräldrarna i Ekots rundringning oroar sig över, bryr sig barnen själva knappast om att någon har med sig en morot i stället för en banan. (SNB)