Ekolsund i sensommarskrud, eller är det möjligen en vacker höstdag?

Vi möter Anneli Djurklou, under många år heltidspolitiker i Enköpings kommun.

Djurklou har, som namnet sig bör, en mindre djurfarm på den väl tilltagna skogstomten i utkanten av byn. Dvärggeten Hugo och shetlandsponnyn Linus pockar på uppmärksamhet.

Anneli Djurklou står inför sin 73:e födelsedag. Inget konstigt i det. Alla blir vi äldre. Mer anmärkningsvärt är att en valrörelse alldeles nyss både genomförts och avslutats – utan Anneli.

– Jag gjorde ett eget val som på sätt och vis har med åldern att göra. Det handlar om vad jag vill göra under den tid när jag fortfarande har krafter nog att helhjärtat engagera mig.

Anneli är en av Enköpings mest välkända kvinnor. Under många år var hon utbildningsledare på lasarettet i Enköping. Därefter S-märkt oppositionsråd under elva år från 1998 och framåt.

– Under de första fyra åren som oppositionsråd var jag politiker på halvtid och jobbade inom hemvården den andra halvan, framför allt kvällar och veckoslut när politiken så tillät. Någon semester blev det liksom inte tid med.

Anneli Djurklou är välbekant också i andra, och det rätt skilda, sammanhang. Kvinnojouren i Enköping är mycket nära förknippad med Anneli. Hon både startade verksamheten och var drivande, inte minst som ordförande, under mer än 15 år. Djurhemmet Hitta katten tog också sin tid.

Inom politiken avrundades karriären de senaste – och sista - fyra åren med uppdraget som vice ordförande i kommunfullmäktige.

– När jag inte längre hade en topposition i mitt eget parti, började jag fundera över hur lite en ensam människa kan påverka, om hon ens kan göra sig hörd. Det var då jag bestämde mig för att bli – lobbyist!

Begreppet lobbyist för omedelbart tankarna till något som främst gynnar näringslivet. Anneli skyndar sig att förklara:

– Sedan några år är jag ordförande i Stroke-föreningen här i Enköping och aktiv även på länsplanet. Dessutom jobbar jag inom HSO, handikappföreningarnas samarbetsorganisation. Plus pensionärsföreningen PRO i Norra Trögd samt S-senioren.

Anneli Djurklou drar paralleller till fackföreningsrörelsen:

– Går man samman är det lättare att få sin vilja igenom. Personer med funktionshinder blir ofta inte hörda som enskilda individer. Knappt ens deras egna föreningar. Detsamma gäller, inte så sällan, också gamla människor.

– Min kunskap om det politiska livet kan göra skillnad. Det gäller att få alla goda krafter att dra åt samma håll. Och samtidigt.

En kedja av tillfälligheter fick in Anneli på den politiska banan. Till att börja med var drömmen att bli arkitekt, men ett sommarjobb under studietiden fanns i sjukvården och ledde i sin tur till sköterskeskolan på Akademiska sjukhuset i Uppsala. När studierna var klara väntade jobb på Ulleråkers sjukhus och därefter på långvården i Enköping.

– Jobbet som sjuksköterska och senare som utbildare gjorde mig mer och mer engagerad i samhällsfrågor, och steget över till politiken blev rätt självklar för min del.

Torpet Kjellbacka i vackra Ekoslund införskaffade Anneli tillsammans med numera bortgångne maken Stellan, men Anneli bor kvar – nu inne på 48:e året.

– Vi flyttade hit som nygifta av det enkla skälet att vi båda gillade djur och ville ha utrymme för våra fyrbenta vänner. Uppsättningen har sedan varierat över tiden. Ett av de senare tillskotten är geten Hugo, bästa vän med ponnyn Linus, som i sin tur …

Där avbröts intervjun av ännu ett telefonsamtal: ”Exakt, det tar vi upp vid nästa samverkan”. Engagemanget hos expolitikern och nyblivna lobbyisten Anneli Djurklou är fortfarande på topp. Om nu någon trodde något annat.