Till konserten, som arrangeras av Enköpings Musikklubb i Västerledskyrkans trivsamma jazzcafé, har Meta med sig sin egen kvartett med Mikael Skoglund på piano, Hans Backenroth bas, Joakim Ekberg trummor och maken Janne Ottesen på gitarr. Konserten, bjuder på ett pärlband av sångskatter som Ella gjort odödliga för generationer av människor världen över. Sångerna binds samman med Metas berättelse om Ellas liv och karriär, kantad av sorg och glädje. I andra set framför kvintetten andra egna favoritlåtar.

Där finns många beröringspunkter mellan Metas och Ellas sång. Båda började redan som tonåringar sjunga med dansband: Ella (18 år) med Chick Webbs otroligt populära band på Harlem's Savoy Ballroom (The World's Most Famous Ballroom) och Meta (16 år) med Nippe Sylwens band, som blev älskat även utanför Dalarnas gränser, ja så populära att de blev ett internationellt dansband under namnet Rose Band, som turnerade i Europa och hade stora framgångar tack vare den personliga och jazziga stilen.

En annan beröringspunkt är de båda sångerskornas fantastiska förmåga att improvisera ordlös så kallad scatsång som de framför med otrolig frasering, frenesi och jazzig timing.

För det tredje har båda den gudabenådade talangen att förädla de sånger de framför. Om Ellas sång sade Richard Rodgers: Whatever she does to my songs, she always makes them sound better. George Gershwin’s textskrivande bror Ira sa: I never knew how good our songs were until I heard Ella Fitzgerald sing them. Vad det handlar om är att kunna berätta en story, förmedla en känsla eller ett budskap. Mel Torme kallade Ella för The High Priestess of Song. Och Meta kan också berätta! När hon för ett par år sedan hyllades med det prestigefyllda Monica Zetterlund-stipendiet skrev juryn i sin motivering: hennes otroligt fina röst i samband med härlig timing och uppfattning gör oss i publiken ibland andlösa.