Britt-Marie Landin och Marie Lewen Carlsson, Enköping, har fritidshus i brandområdets närhet och de minns branden som hemsk och skärrande.

– Hur påverkades livet i Västmanland av den stora branden 2014? Om det vill vi på Västmanlands Teater skapa en berättelse, säger Niklas Hjulström, teaterchef för Västmanlands Teater, som gärna tar emot berättelser via mail och menar att det finns ett terapeutiskt syfte med projektet och att teater är ett sätt att berätta om det som hänt.

För Britt-Marie Landin och Marie Lewen Carlsson, Enköping, är branden fortfarande i färskt minne även om de inte drabbades av förlust av hem eller ägor. De har båda fritidshus i brandområdets närhet. Britt-Marie Landins stuga ligger i Ennora tre (3) kilometer från världsarvet Ängelsberg (som var starkt hotat) och för hennes blev branden en dramatisk upplevelse.

Artikelbild

| Då. Så här såg det ut 2014.

Den 2 augusti 2014 hade hon hört att det brann någonstans mellan Sala och Virsbo. Hon kände visserligen röklukt, men branden hade inte hunnit sprida sig, så hon och en vän bestämde sig för att göra den kanottur de planerat från Västanfors till Ennora. När de gav sig iväg dagen därpå var det lugnt och ingen rök i Västanfors. Men allteftersom de paddlade blev röken allt tätare. Till slut var sikten bara några meter, vinden ökade, vågorna slog in i kanoten och de hade svårt att orientera sig.

– Vi var ganska skärrade när vi äntligen kom fram till stugan efter cirka sex timmar. Då slog vågorna in med sån kraft mot bryggan att vi fick hoppa i vattnet med kläderna på för att kunna ta oss upp och sedan dra kanoten i land. Röken låg tät över stugan och vi hörde på radion att branden spred sig norrut och inte gick att kontrollera. Men vi upplevde inte att vi var hotade så vi stängde dörrar och fönster och tänkte att det skulle ordna sig till nästa dag, då vi hade planerat att paddla en sträcka till.

Men nästa dag låg röken tät utanför stugan och de var tvungna att lämna huset. Gnistor hade förts av vinden långa sträckor och oron var nu stor för att världsarvet Ängelsberg och den egna stugan skulle drabbas. Men så kom regnet och lugnade ned brandförloppet och de fick på nåder åka igenom avspärrningarna till stugan och kunde från altanen se de franska flygande vattenbombarna hämta vatten i sjön utanför stugan.

– Så fort de öppnade vägspärrarna åkte vi och tittade på förödelsen. Det såg ut som ett krigsområde. Riktigt kusligt.

Artikelbild

| Plan. Från Britt-Marie Landins altan såg hon hur vattenbombarna lyfte.

Dramatiken blev kanske inte lika stor för Marie Lewen Carlssons familj, vars fritidshus ligger på andra sidan Stora Aspen i Åvestbo, Korsbacken. De var i stugan när branden härjade.

– Vi låg inte i farozonen, men var omgivna av rök och det kändes hemskt, berättar Marie. – På söndagen efter att branden brutit ut skulle min man spela på en friluftsgudstjänst vid Åvestbogården. Det var så rökigt att vi fick vara inomhus. Det var väldigt varmt just då och väldigt obehagligt inne med, eftersom man inte kunde öppna några fönster.

Artikelbild

| Rökigt. Huset var omslutet av rök.

Dagen efter åkte de till Mora och Dalhalla och då var röken så tjock att man inte såg Orsasjön. De följde utvecklingen på nyheterna och kände stor oro, eftersom de hade släktingar i Västanfors inte så långt från branden.

Västmanlandsbranden är en av landets största skogsbränder sedan 1950-talet. Hundratals bekämpade elden, som startade torsdag den 31 juli 2014, tusentals evakuerades. Måndag den 11 augusti bedömde man att branden var under kontroll.

Artikelbild

| Information. Information om vattenbombning.

Om två år är det meningen att berättelser om branden skall bli en teaterföreställning på Västmanlands teater.