Vargarna i Sverige är för få, för inavlade, och för isolerade från större vargpopulationer. Därför är vår vargstam inte långsiktigt livskraftig. Och huvudorsaken till dessa problem är vargjakt – såväl legal som illegal.

Forskningen tyder på att många tiotals vargar om året dödas illegalt. Den vargjakt som kallas legal – som myndigheter ger tillstånd till, fast många anser att lagstiftningens villkor inte alltid uppfylls – dödar också numera flera tiotals vargar om året.

Den legala vargjakten består av licensjakt och skyddsjakt. Skyddsjakt innebär att ta bort vargar som angriper tamdjur, och det är många gånger befogat. Licensjakten inriktas däremot inte på vargar som tar tamdjur. Licensjakten är ett dödande för dödandets egen skull, eller för att människor ska få skörda mer av djur som också är vargens naturliga byten – som älgen. Sådan jakt borde inte tillåtas så länge vargstammen inte är långsiktigt livskraftig.

Licensjakten på varg drevs fram genom intensiv lobbyverksamhet från de mycket resursstarka jägarorganisationerna. Den infördes 2009, trots protester från miljörörelsen. Och licensjakten på varg har inte gjort någon nytta. Den har inte märkbart minskat angreppen på tamdjur – eftersom jakten inte riktas mot de vargar som orsakar skada. Och den tycks inte ha ökat acceptansen för vargen, i de kretsar där acceptansen är dålig.

Särskilt upprörande nu är att myndigheterna är på väg att tillåta licensjakt baserat på en kraftig överskattning av hur många vargarna är. Om antalet vargar överskattas, är det stor risk att för många skjuts och beståndet blir än mer hotat.

Länge har man uppskattat antalet vargar genom att multiplicera antalet valpkullar som fötts året innan med 10. I den siffra som då räknas fram ingår vargar som redan dött under det senaste året! De senaste årens forskning har istället visat att det troligaste antalet vargar i mars månad är 7,67 gånger antalet familjegrupper som finns då.

Utifrån denna kunskap är bästa möjliga uppskattning av antalet vargar i slutet av senaste vintern 257. Med den föråldrade beräkningsmodellen blir antalet 355. Den föråldrade modellen gör alltså att länsstyrelserna totalt felbedömer utrymmet för jakt.

Antalet vargar varierar över året, och man kan välja när på året man vill mäta populationsstorleken. Men om antalet ska jämföras med det referensvärde på 300, som Naturvårdsverket sagt att populationen inte bör underskrida, bör också referensvärdets utgångspunkt användas. Och det värdet är baserat på analyser där antalet mäts precis innan nya valpkullar föds på våren.

En del hävdar att det behövs ytterligare kvalitetssäkring innan den nya, förbättrade modellen tillämpas. Då blundar de för att den gamla beräkningsmodellen inte heller är kvalitetssäkrad på det viset.

Om det inte går att använda det som är bästa tillgängliga kunskap just nu, alltså den modell som inte räknar in redan döda vargar, då finns det helt enkelt för lite kunskap om vargstammens storlek för att tillåta någon licensjakt.