Ingvar Smedlund (M) påstår i EP 28 januari att ”SD på de ekonomiska frågorna ligger till vänster om Socialdemokraterna”. I de ekonomiska frågorna är SD ett pragmatiskt parti. Vi föreslår höjd a-kassa och sjukförsäkring, samtidigt som vi säger nej till tak för vinster i välfärden och bevarandet av överskottsmålet genom ett förslag i finansutskottet, något som M där röstade nej till.

M anklagar alltså SD för att inte ha en seriös ekonomisk politik samtidigt som M påbörjade Sveriges nuvarande massinvandring utan ekonomisk konsekvensanalys. När de upptäckte att invandringen kostar pengar, uppmanade de svenskarna att acceptera det och öppna både hjärtan och plånböcker. Det om något är att behandla skattebetalarnas pengar ansvarslöst.

Att vidare hävda att han har insyn i hur SD Enköping styrs och att SD Enköping skulle vara toppstyrt är lika oseriöst som att vi skulle påstå detsamma om M. Vi har ingen som helst insyn i varandras verksamheter.

I vanlig ordning lyfter även Smedlund fram att SD skulle ha en sämre värdegrund, när det i själva verket är SD som på riktigt värnar om de som bor i vårt land och de som befinner sig i krigsdrabbade områden. Man kan dock ifrågasätta M:s värdegrund när de prioriterar unga mäns välmående framför alla de cirka 230 000 fattigpensionärerna i landet.

Smedlund målar upp en felaktig bild av SD för att inför sig själv, sina väljare och före-detta väljare kunna motivera att avstå från att ha seriösa samtal med SD. Verkligheten är däremot den att SD växer och på riktigt utmanar både M och S om att bli Sveriges största parti. Efter valet kommer M att behöva förhålla sig till SD:s ökning och inleda seriösa samtal med oss, alternativt bilda en blocköverskridande allians. Frågan är om Smedlund efter valet kommer låta stoltheten stå över viljan att ansvar för Enköping.